jag bloggar. alltså finns jag

precis när allt började kännas begripligt på jobbet känns det nu istället som om alla börjat prata latin med mig igen. när någon ropar på mig i radion skriker min hjärna NEJ för den är inte intresserad av något annat just nu än att äta fet mat och kolla snapchat en gång var femte minut.
på jobbet sa jag till fredrik att rage against the machine fastnat inuti mig och sen döpte jag en pump till donald pump och satte mig i en bil och lyssnade på eye of the tiger men det hjälper inte. både pump och illvilja finns kvar i mig