krossad och klok
salve non intellego bloggus! jag är tillbaka vid tangentbordet efter ett långt och behövligt uppehåll. det som är sån tur i detta är att ni inte har gått miste om alltför mycket eftersom att människor inte förändras något vidare värst. mitt hår är lite kortare och mina tänder är säkerligen någon nyans gulare än sist och sen även lite andra oreflekterade personlighetsförändringar aka såndär """""""självutveckling"""""/// """SJÄLVFÖRVERKLING"".
när någon frågar hur jag mår nuförtiden säger jag att "jag mår bra" för det tar mindre tid än att svara "japp jag mår bra men jag är också jävligt ledsen". förutom kortare hår och potentiellt en ny tandfärg har det också hänt saker som gör ganska ont när jag tänker på dem. en gång när jag frågade matias om vilket tillfälle han kände sig som mest oattraktiv svarade han att han gjorde det när han har sina kläder på sig. själv visste jag inte vad jag skulle svara då, men jag kanske vet nu. iallafall så är känslan av att tycka om någon som inte vill ha en nog min oattraktivaste känsla. jag vill vara sunkig och stark, men provar istället att tänka på detta som hänt så lite som möjligt för det är enklare. jag har till exempel skaffat mig två stycken jobb och ett annat åtagande som jag kan lägga ner min tid på.
bara på morgnarna när jag tjuvåker 34a-bussen till skolan kommer tiden jag aktivt trycker bort ikapp mig, men oftast klarar jag av att styra bort tankarna snabbt genom att tänka på hur glad jag är över att ha saker att göra. hela känslan av att ha någon som faktiskt väntar på mig och förväntar sig min närvaro räcker nästan som substitut för mitt behov av att vilja berätta saker för en specifik person jag ju bestämt mig för att hålla mig borta ifrån.
den nya jag är rationell och effektiv i mitt förhållningssätt och har inga problem med att förstå vad "jag känner inte på samma sätt" betyder. det svåra är bara att förstå hur den känslan känns och förkroppsligas av någon som saknar någon väldigt mkt